-På min dagliga morgonvandring så mötte jag en ryttare till häst där hästen var istadig och ville resa sig på bakbenen.
-Bra att du ville hjälpa till när hästen blev istadig . Det är att vandra ur allt som är. Du valde att se vad som behövdes för att sen hjälpa till. Hästen ville ej gå för hon ville vända om och gå hem. Det är ett flockbeteende som hästar har att rätt som det är så vill de vända hem. Att då göra som du gjorde och gå upp på sidan är att bilda en flock som vill vara i gemenskap och gå framåt.
-Sen när hästen gick för egen maskin framåt igen utan tecken på istadighet så vände jag om och gick åt andra hållet för att fortsätta min promenad. Då blev hästen istadig igen och ryttaren valde att hoppa av hästen då hon inte tordes sitta kvar. Hon valde att leda hästen därefter.
-Hästen ville ej att det skapades en separation utan en enhet. Nästa gång så går ni gemensamt framåt om hon vill hem igen. Du vet då att hon behöver en flock för att vara hel. Det är att vandra ur allt som är. Att vara hel och se Andens behov hos andra. Väl arbetat av dig. Vi ser en blivande djurkommunikatör kanske? Bra visat ledarskap är att se Andens behov hos andra. Det är att vandra ur allt som är.
PS Så lyder berättelsen om hästen som ville vara hel och stegrade sig för att vända om och gå hem till sin flock. Möter du en häst som stegrar sig på din vandring genom livet så vet då om att hästen vill inget hellre än att vara en del i en större gemenskap. Hjälp då hästen med det. Bli en medvandrare till hästen. Vem vet, kanske får du en vän för livet, eller två? DS